I want to be free, wind in my hair, salt on my skin, sun in the hair.
Jag tänkte bjuda på lite av mina tankar som kretsar i mitt huvud nu, och saker jag inte kunde sluta tänka på när jag skulle sova.
När någon i ens liv, en person som man sällan ser, men man vet är livs levande, en helt konkret människa förklaras som död så kan man inte annat än ifrågasätta massa saker. Denna person som jag sett varje dag när jag bodde i svanström i sommar, den person som fått mig att skratta, haft ett väldigt intressant liv och mycket att berätta och delat med sig av sin vishet och lärdom under alla hans år. Man visste att han skulle komma upp till svanström någon vecka framöver, man visste att han älskade att köra sin motorcykel. Att en olycka som kunnat undvikas skett är helt ofattbart. Visserligen kände jag inte denna man så mycket, han var en vän till mina föräldrar, till de personer på motorcykelklubben mittemot oss i svanström och en person som man inte kunde undvika att se upp till. När en person som är så pass van att köra motorcykel eftersom det var det ända han gjorde, bilen "existerade" inte i hans värld, dör i en olycka är för mig skrämmande. Dagen efter skulle min pappa ut och köra sin motorcykel till hans klubb, det var minusgrader ute och mitt hjärta slog så fort, tårarna låg på kanten och jag visste att det vart liknande väder när olyckan hände. Minusgrader, blött och mörk. Jag är alltid orolig när mina föräldrar kör i regn, mörker eller när det är vinter. Men nu när det hade hänt en olycka så pass nydligt så var jag ännu mer orolig.
Jag och pappa satt och snackade om denna mannen idag, hans liv är så intressant och jag hade så gärna velat veta mer av de historier som han kunnat dela med sig av. Jag höll i en gåva som pappa fått av honom i sommar när han hjälpte honom, gåvan har en spännande bakgrund som han berättat för pappa om. Men han fick inte veta allt om den, och det kommer vi aldig få veta. Det är sådana här händelser i livet som får en att inse hur enkelt ett liv kan ta slut, hur snabbt man kan förlora något och hur viktigt det är att värna om sina nära. Jag är så rädd om alla i min närhet, tillochmed de som bara tittat in i mitt liv och lika snabbt försvunnit därifrån.
Jag är i en del i mitt liv när jag påverkas av allt, eller det gör jag alltid. Denna händelse fick mig att se saker annorlunda, eller på det sätt jag såg dom förr. Men jag har bara "glömt" bort det eller hur jag ska förklara. Som Linnea sa. "när saker som det här händer vill man bara slippa att det händer igen, är så förjävla konstigt när det väl inträffar, aldrig är man beredd på det, och man hinner knappt fatta, känns som man missar så mkt på nå vis"
Denna man inspererar mig, man ska göra det man vill, leva livet och inte förlora sig själv på vägen. Håll kvar i dig själv, personligheten och själen så håller sig dina medmänniskor kvar vid dig. Tack för mig, hoppas inte läsningen var så jobbig eller tråkig. Dela gärna med er av era tankar och åsikter.
När någon i ens liv, en person som man sällan ser, men man vet är livs levande, en helt konkret människa förklaras som död så kan man inte annat än ifrågasätta massa saker. Denna person som jag sett varje dag när jag bodde i svanström i sommar, den person som fått mig att skratta, haft ett väldigt intressant liv och mycket att berätta och delat med sig av sin vishet och lärdom under alla hans år. Man visste att han skulle komma upp till svanström någon vecka framöver, man visste att han älskade att köra sin motorcykel. Att en olycka som kunnat undvikas skett är helt ofattbart. Visserligen kände jag inte denna man så mycket, han var en vän till mina föräldrar, till de personer på motorcykelklubben mittemot oss i svanström och en person som man inte kunde undvika att se upp till. När en person som är så pass van att köra motorcykel eftersom det var det ända han gjorde, bilen "existerade" inte i hans värld, dör i en olycka är för mig skrämmande. Dagen efter skulle min pappa ut och köra sin motorcykel till hans klubb, det var minusgrader ute och mitt hjärta slog så fort, tårarna låg på kanten och jag visste att det vart liknande väder när olyckan hände. Minusgrader, blött och mörk. Jag är alltid orolig när mina föräldrar kör i regn, mörker eller när det är vinter. Men nu när det hade hänt en olycka så pass nydligt så var jag ännu mer orolig.
Jag och pappa satt och snackade om denna mannen idag, hans liv är så intressant och jag hade så gärna velat veta mer av de historier som han kunnat dela med sig av. Jag höll i en gåva som pappa fått av honom i sommar när han hjälpte honom, gåvan har en spännande bakgrund som han berättat för pappa om. Men han fick inte veta allt om den, och det kommer vi aldig få veta. Det är sådana här händelser i livet som får en att inse hur enkelt ett liv kan ta slut, hur snabbt man kan förlora något och hur viktigt det är att värna om sina nära. Jag är så rädd om alla i min närhet, tillochmed de som bara tittat in i mitt liv och lika snabbt försvunnit därifrån.
Jag är i en del i mitt liv när jag påverkas av allt, eller det gör jag alltid. Denna händelse fick mig att se saker annorlunda, eller på det sätt jag såg dom förr. Men jag har bara "glömt" bort det eller hur jag ska förklara. Som Linnea sa. "när saker som det här händer vill man bara slippa att det händer igen, är så förjävla konstigt när det väl inträffar, aldrig är man beredd på det, och man hinner knappt fatta, känns som man missar så mkt på nå vis"
Denna man inspererar mig, man ska göra det man vill, leva livet och inte förlora sig själv på vägen. Håll kvar i dig själv, personligheten och själen så håller sig dina medmänniskor kvar vid dig. Tack för mig, hoppas inte läsningen var så jobbig eller tråkig. Dela gärna med er av era tankar och åsikter.
|This is your life, are you who you want to be?
This is your life, is it everything you dreamed it would be?
When the world was younger and you had everything to lose. |
I'm pushing you away
Har fått frågan förr om varför jag har engelska texter som rubrik på mina inlägg. Anlednignen är att jag tycker att engelska uttryck och fraser är utmärka för att beskriva känslor och hur jag känner över huvud taget. Oftast så beskrivs precis den känsla som jag känner, eller så är det bara en slumpmässigt vald text som jag lyssnar på eller liknande.
